Jobbigt...
Blir så jävla förbannad ska du veta.. Hur jävla orättvist får livet lov att bli!!!!! AAAAAAAARRRRRRRRRRRGGGGGGGG.. Inte på dig, inte på någon förutom den jävla dumma idiotiska meningslösa sjukdomen som heter CANCER!! Jag hatar ordet, jag hatar att det drabbar människor som jag älskar och jag hatar att livet väljer att drabba dig med denna jävla cancer Maria... Jag blir frustrerad, arg och så jävla ledsen och jag är inte drabbad personligen. Kan bara tänka mig hur jävla arg du är... När du är som mest ledsen vill jag vara den där snuttefilten som ger dig tröst, och när du är arg vill jag vara där för att slåss med dig, och när du ät orolig för att ramla vill jag vara den käppen som du kan lita på ska hålla dig uppe.. Går inte en endaste dag då jag inte lider med dig och det helvete du, givetvis din familj också får genomlida. När jag skriver detta kan jag knappt se ut genom mina ögon för tårarna rinner hela tiden.. Vet inte om detta inlägg hänger ihop eller verkar vettigt men meningen med detta är att vad som helst, VAD SOM HELST jag kan hjälpa dig/er med vill jag göra. Kan va pyttelitet, eller megastort det spelar ingen roll... Är det något jag kan göra känn dig aldrig till besvär utan bara hör av dig!! ÄLSKAR DIG MIN FINA VÄN!
Ååå vad jag önskar att jag bodde nära dig!! Då hade jag ramlat med dig!! Stor stor kram
Ninni skriver så fint, rakt ur hjärtat, så naket och ärligt med ett flöde av känslor. Tror många av oss känner precis likadant, denna maktlöshet när någon man tycker mycket om lider. Du är i en känslomässig berg- o dalbana, inte alls konstigt. Hoppas du känner att du har ett skyddsnät av välvilja runt dig som fångar upp dig när du faller, både fysiskt o psykiskt. Varm lååång kram
