Tiden går...

De sa att ca två veckor efter första cellgiftskuren skulle man börja tappa håret. På tisdag kväll, förra veckan, satte jag mig som vanlig på sängkanten, drog av hårsnodden och upptäckte då att det kom med väldigt mycket hår. Drog handen genom håret och fick med en hel del hår. Mer än vanligt. Läskigt. 
Sen har det fortsatt och i söndags kunde jag knappt röra håret utan att det ramla av massa. Borstade jag håret lossnade jätte mycket. Så på kvällen bestämde jag mig för att klippa av det. Det är mer plågsamt att sakta men säkert se det försvinna än att bara ta bort det.
Vat en läskig känsla att raka av allt hår. Kändes sorgligt, men skönt. Var livrädd att jag skulle vara ful skallig. Att huvudet under håret skulle vara ojämnt och fult. Men när det väl va gjort måste jag säga att så illa är det inte. Har ett ganska okej huvud faktiskt, hehe.
 
I måndags va jag hos doktorn. Fick bekräftat att det var cancer på halsen och hon hoppades cellgifterna skulle ta den med annars blir det strålning. Ingenting i lungor eller njurar i alla fall. skönt det. 
 
Igår, tisdag, var jag inne och fick en venport in opererad. Gör äckligt ont just nu kan jag meddela. 
Fick komma in i ett rum och byta om. Sen fick jag sitta och vänta... livrädd... ensam.... tårarna rann...
Sa till dom att jag var rädd och ville helst typ sova. Men nej nej, de va tvugna att ha kontakt med mig så det gick inte. Väl inne på rummet fick jag lugnande och lokalbedövning som gjorde asa ont. Tårarna rann.....
Sen började han dona är bakom skynket. Hörde hur han klippte och grejer. 2 eller 3 gånger fick han ge extra bedövning. Lugnande bad jag om mest hela tiden. As obehagligt att ligga där och höra och känna med ändå inte riktigt känna. Efteråt var jag bra lullig och när vi kom hem gick jag och la mig och sov i några timmar. Låg sedan i sängen resten av dagen. Mådde inte bra och hade riktigt ont. Grät imellanåt så ont det gjorde...
 
Idag har jag varit inne och fått andra cellgifts kuren. I morse tog jag 40 kortisontabletter, som lite senare kom upp igen. Så inne på sjukhuset fick de ge extra. Jag och Kim kurade ihop oss i en 80 säng och sov en stund. Inte så mysigt som de låter faktiskt, tro det eller ej.
 
Imorgon kommer sjukgymnasten hit och på frdag ska jag kolla peruk och gå sminkurs för hårlösa ;)
 
Nu ska jag kolla Greys anatomy och sen sova om jag kan... venporten gör fortfarande svina ont... :(

Kommentarer
Postat av: Ninni

Tror du är precis lika snygg utan hår gumman! Mitt hjärta ler när jag läser att du gråter ibland men även att du skriver att du skrattar emellanåt! Det gör mig glad att du gör det!!!:D kämpen i dig är 100 ggr starkare än att någon jävla cancer ska ta ditt Goa skratt! Älskar dig! Puss

2013-11-06 @ 21:21:07
Postat av: Johanna

Hej.!
Hittade din blogg och blev så berörd. Vilken kämpe du är.!
Är en -88 och jag fick också diagnosen livmoderhalscancer 17 december 2012. Och har gått igenom strålning, cellgifter och brachy. Vilken resa.! Avslutade min sista behandling i april i år. Och efter det får jag gå på kontroller var 3:e månad. Väntar på att mitt 2:a besök ska komma med posten. Och jag undrar lite nu hur smärtan satt i din rygg, då jag börjat få ont. Istället för att skriva här då får du jättegärna svara till min mail om du känner att du vill.
Tänker på dej/er.!

2013-11-07 @ 09:35:30
URL: http://beestrong.blogg.se
Postat av: Stina

Hej! Först vill jag bara säga att du är en riktigt kämpe!
Skriver en uppsats om unga kvinnors upplevelser av att leva med livmoderhalscancer(cervixcancer). Skulle vara intressant av att få ta del av dina erfarenheter och tankar. Om du orkar och tycker att det låter intressant kontakt gärna mig på mailadressen för mer info.

2013-11-08 @ 09:22:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0