marialindholm

Vissa dagar är bättre än andra. 

Igår var en bra dag... Vi åt frukost i lugn och ro, vi klädde på oss i lugn och ro och så gick vi ut i solen. Barnen lekte på lekplatsen och jag och Kim njöt av solen. Sen gick vi till centrum och shoppade lite nya saker (mest till mig). Nya bh:ar, jeans och gellack nagellacks kit. Får se om det är bra. Är alltså nagellack som man penslar på och så "härdar" det i ledljus. Man får en sån ledlampa i start kitet. Nagellacket ska sen sitta i två till tre veckor utan att skavas bort, dessutom ska det bli jätte glansigt och fint. Ska bli spännande att prova.

Barnen somna och vi passa på att dricka kaffe i lugn och ro. Sen gick vi hem i solen och åt tacos rester. Ungarna var så nöjda och glada hela tiden, super mysigt.

Efter middagen hjälptes vi alla åt att plocka och städa och dammsuga.

Innan läggdags mös vi ner oss i soffan och kolla Barnkanalen. En helt perfekt, underbar dag med familjen... Älskar det.

 

Idag gick vi upp och käka frukost, klädde barn och Kim körde dom till dagis. 

Asih kom och tog prover. Porten var lite trög idag, det ville inte riktigt komma ut något blod, men vi fick det att funk till sist. Jag fick sitta med armen i luften. 

Sen "målade" vi vår vagn som blivit solblekt och mögligt. 

 

Efter det var det dags att åka mot KS och tandläkaren, läskigt. Men hon bedövade med salva och spruta så jag kände ingenting. Somnade nästan i stolen, helt sjukt faktiskt. 

Nu är jag med Kim och tittar när han spelar badminton med svärmors kille. 

Snart åker vi och hämtar barnen och så får vi se vad som sker.

 

Ha det bra... Vi hörs...

Dagarna går och jag mår fortfarande ganska bra. Cellgifterna har inga jätte jobbiga biverkningar.

Jag är tröttare än vanligt och har mått lite illa men om jag äter tabletter mot illamåendet så går det bra. 

Jag vaknade en morgon tidigt, vid 4 tiden ungefär, och behövde gå på toa. Redan då kände jag mig illamående och bakis... lite jobbig huvudvärk och sådär. Men jag gick och la mig igen och hoppades att jag skulle vakna piggare lite senare. Men när jag vakna igen mådde jag fortfarande lite konstigt. Lite smått ont i huvudet och illamående. Tog med mig en spann till soffan och la mig en stund. Men det tog ca en timme sen var jag tvungen att spy. Den dagen blev ett rent helvete. Jag mådde illa konstant och eftersom vissa mediciner antagligen kommit med upp så fick jag sjukt ont. Jag grät... Jag kunde varken sitta, stå eller ligga utan att det gjorde så jävla ont. Jag bara grät.... Va fan ska jag göra? Tog snabbverkande morfin och efter en stund somnade jag bort från smärtan. 

Den dagen var fruktansvärd och jag hoppas att jag inte behöver gå igenom det igen.

Efter den dagen har jag lyckats hålla illamåendet i schack med hjälp av ondansetron (tabletter mot illamående)

 

Igår, fredag, fick jag och Kim två biljetter av snälla svärmor till teatern, Mig äger ingen såg vi. 

Den var riktigt bra. Har bara hört talas om den, aldrig läst eller sett något. Så jag visste bara lite grann om vad den skulle handla om. Men jag tyckte den var riktigt bra. Inge feel good teater men riktigt bra spelat. Skulle vilja se bion och läsa boken med för att se skillnaden på innehållet. Får se om jag orkar =)

 

Eftersom jag mått som jag mått och ungarna avlöst varandra med feber och snor och hosta så har vi varit mycket hemma sista veckorna. Men vi bestämde oss för att gå ut och få lite frisk luft, så vi satte oss i bilen och åkte till tyresta och skulle kolla djuren och grilla korv. Felix somna och sov i vagnen hela tiden typ. Men Vilde titta lite på hönorna och hästarna. Sen gick vi och grillade korv och drack varm choklad.... i regnet..... men det var mysigt ändå =)

Idag gjorde vi samma sak. Åkte till tyresta och kolla på djuren. Men istället för att grilla korv köpte vi med fika till svärmor och fikade där. Super mysigt.

 

Nu sitter två pojkar och spelar playstation 3 och en pojke springer runt och är lite allmänt jobbig faktiskt...

Jag ska se melodifestivalen nu... Ha det bra så hörs vi snart igen <3

Jag har en underbar fästman, två helt underbara pojkar, en fin bil, ett boende som jag fått renovera som jag vill och cancer.....

 

Ibland när man pratar med människor om deras problem, som jag ibland kan tycka är helt onödiga eller löjliga rent ut sagt så får man perspektiv på sitt eget liv.

Jag har det så bra med min familj och de stunder jag är smärtfri och inte känner av cancern är jag den lyckligaste människan på jorden. Jag älskar mitt liv med min lilla familj. Hade inte kunnat ha det bättre.

Men så kommer den där objudna gästen och gör sig påmind. Antingen får jag ont eller så är det någon jobbig biverkning som kommer. 

Men när man då lyssnar på andra som har pojkvänsproblem eller annat så gör det mig inget att den där biverkningen kom eller att jag hade lite ont i morse. För jag har det jävligt bra ändå... Överlag.

 

Jag tillåter mig själv ibland att känna mig ledsen och arg och allt det där som man känner... Orättvisan.... Men den tar inte över mig och det är jag glad för.

Jag trodde att jag skulle bli nedslagen av allt det här och vara den mest patetiska, ledsna, sorgsna människan på jorden. Men tvärtom känner jag mig så sjukt tacksam, levande och glad över att få finnas här och uppleva detta.

LIVET!!!! Jag väljer livet, jag väljer att leva livet... Här och nu.

 

Visst fan har jag cancer och har ont och mår piss från och till, men om jag låter det ta över mitt liv så lever jag ju inte...

Ta vara på varenda liten sekund du har med ditt barn, mamma, pappa, mormor, farmor m.fl. för man vet aldrig när det tar slut...

 

Tack och hej leverpastej....

Jag har en underbar fästman, två helt underbara pojkar, en fin bil, ett boende som jag fått renovera som jag vill och cancer.....

 

Ibland när man pratar med människor om deras problem, som jag ibland kan tycka är helt onödiga eller löjliga, rent ut sagt, så får man perspektiv på sitt eget liv.

Jag har det så bra med min familj och de stunder jag är smärtfri och inte känner av cancern är jag den lyckligaste människan på jorden. Jag älskar mitt liv med min lilla familj. Hade inte kunnat ha det bättre.

Men så kommer den där objudna gästen och gör sig påmind. Antingen får jag ont eller så är det någon jobbig biverkning som kommer. 

Men när man då lyssnar på andra som har pojkvänsproblem eller annat så gör det mig inget att den där biverkningen kom eller att jag hade lite ont i morse. För jag har det jävligt bra ändå... Överlag.

 

Jag tillåter mig själv ibland att känna mig ledsen och arg och allt det där som man känner... Orättvisan.... Men den tar inte över mig och det är jag glad för.

Jag trodde att jag skulle bli nedslagen av allt det här och vara den mest patetiska, ledsna, sorgsna människan på jorden. Men tvärtom känner jag mig så sjukt tacksam, levande och glad över att få finnas här och uppleva detta.

LIVET!!!! Jag väljer livet, jag väljer att leva livet... Här och nu.

 

Visst fan har jag cancer och har ont och mår piss från och till, men om jag låter det ta över mitt liv så lever jag ju inte...

Ta vara på varenda liten sekund du har med ditt barn, mamma, pappa, mormor, farmor m.fl. för man vet aldrig när det tar slut...

 

Tack och hej leverpastej....

Kom just på att jag nog glömt att skriva om mitt återbesök hos läkaren på KS...

I torsdags förra veckan var jag på återbesök hos min läkare på KS. Vi gick igenom hur det gått under strålningen och efter och så pratade vi om vidare behandling.

Jag ska ju ta tabletter nu och vi pratade lite om biverkningar och hur man tar dom. Jag ska alltså börja med en tablett om dagen i en vecka. Sen öka till två tabletter i en vecka. Sen vila en vecka. Sen ska jag fortsätta med två tabletter varje dag i två veckor och sen vila en vecka. Anledningen till att jag bara tar en tablett i början är för att det inte ska bli en chock för kroppen.

Helt plötsligt berättar min doktor att hon sagt upp sig. Hon har försökt få gå ner i tid men eftersom det är sådan tryck på alla läkare, speciellt specialistläkare, så kände hon inte att hon kunde ta det lugnt. Så hon sa upp sig och ska istället arbeta inom öppenvården med patienter som blivit friska men inte är friskförklarade.

Detta gjorde mig sjukt ledsen..... Jag trivs så bra med min doktor och har verkligen kunnat lita på henne och kunnat fråga henne allt. Men men, nu hoppas jag att jag kommer få en lika bra eller kanske till och med bättre!?

 

Av någon anledning varken jag eller Kim kan sätta fingret på så kändes hela besöket jobbigt... Jag fick en obehaglig klump i magen och allting kändes lite konstigt och jobbigt. Kim kände precis samma sak... Men vi vet inte riktigt varför... Jobbigt de där. När man känner nåt men inte kan sätta fingret på exakt vad och varför....

 

Efter detta besök har jag ju skrivit lite om vad som hänt. Venporten m.m.

 

Idag var jag inne på ASIH i Nacka och fick taktil massage... Är precis som vanlig skönt massage man får på spa fast liiiite lättare beröring. Så jäääävla skönt.... Va riktigt nära att jag somna.

Efter att vi va klara bokade vi in ny tid nästa vecka.. längtar.. =)

Sen kom dom och skulle ta HB... Tycker fortfarande detta stickande, även i porten, är otäckt och jag svettades som en gris... Men hon stack och jag kände ingenting (hade emlat).

Så nu börjar det kännas lite lättare med allting =)

 

Cellgifterna började jag med i måndags. Jag tar alltså en tablett dagligen och än så länge kan jag inte säga att jag mår varken bättre eller sämre. Är trött men om det beror på blodvärde, dålig sömn eller cellgifterna det vet jag inte riktigt....

På måndag tar jag två tabletter så jag avvaktar med att ropa hej tills jag ätit tabletterna ett tag och verkligen känt efter!

 

 

Idag fyller fina bror Björn år. Grattis till dig. Hälsa familjen och pussa på underbara Jake från faster <3

 

 

Kim och barnen är hos farmor. Jag är så trött och känner osocial så jag stanna hemma, men jag gjorde en så jävla god kycklinggryta igår så jag äter gärna rester ;) 

Så nu ska jag bädda ner mig i soffan igen och se om det finns nåt kul på tv... Ha de bra <3

Fyttigrisen vad rädd jag är för denna tandläkare alltså.. haha... Jag va spänd redan i väntrummet. 

De ropade upp mitt namn och jag fick komma in och sätta mig i denna hemska stol.

Sen visade hon på datorskärmen vilka tänder det var hål i.

När jag va hos tandläkaren sist sa hon att jag hade ett hål. Sen ringde de och talade om att de hittat ett till... Alltså två hål. Idag när jag kommer dit säger hon att jag har tre hål. Spännande och se hur många jag har nästa gång. hahahahaha.....

 

I alla fall... De la/hissade ner mig och sen satte de igång med bedövningssprutan... Hittar såklart inte rätt och gräver runt lite grann... Detta gör asa ont och jag känner hur hela jag börjar skaka.

Jag har själv aldrig sett mig som en person som inte tål smärta, tvärtom. Men om det beror på allt som gått fel för mig eller om det bara är jag som är lite mesig vet jag inte men jag får nog erkänna att min kropp och jag lägger av ganska fort nu för tiden. Så fort det inte funkar så börjar kroppen skaka. Jag får då mentalt lugna mig själv genom att tänka fina tankar, typ rosa moln och bubblegum. haha. Nä men ni förstår säkert hur jag menar.

 

Efter detta så väntade vi i alla fall på att bedövningen skulle börja verka och sen satte hon igång och börja borra. Detta kändes inte mer än lite grann då och då. Hon stoppade flera gången och frågade om det gick bra och om jag ville ha mer bedövning eller om jag ville att hon skulle sluta. Hon sa också att bedövningen hon lagt inte alltid täcker allt. Men så länge det bara var små ilningar då och då så överlevde jag. Så allting gick finemang.

 

Så nu är ett av tre (?) hål lagade. Ska tillbaka dit den 24/2 men nu känner jag mig inte lika rädd längre ;)

 

Det roligaste utav allt var att jag och Kim var tidiga in till KS så vi satte oss på fiket och svulla semla..... Haha. hur bra är det och stoppa i sig en halv semla innan tandläkarbesöket... SOCKER!!!!

 

Jaja, hon sa inget om det och jag skulle inte erkänna om det så var videofilmat ;)

 

Idag fyller en av mina barndomsvänner år...

Vi bort jäääätte långt ifrån varandra, men har ändå lyckats hålla kontakten....

Det kan gå asa långt mellan samtalen/smsen/facebookchatten men vi vet båda att vi finns där för varandra om det krisar eller behövs!

Du ska veta gumman att jag uppskattar din vänskap och jag är så lyckligt lottad som har dig som vän.

 

Stor grattis fina du, hoppas din dag blir helt underbar och att du får massa fina paket och riktigt god tårta.

Hälsa mannen din så hoppas jag vi ses snart igen <3 Älskar dig min vän <3

Hej Hej...

 

Igår skulle jag åka till ASIH i Nacka och få sjukgymnastik, ta bort stygnen från porten, ta bort picclinen och bli stucken i venporten för första gången. Men Felix fick feber så jag fick ringa och avboka alla möten. Kim måste ju köra mig överallt på grund av mina starka morfin tabletter. 

Jag ringde redan i söndags och tala om detta för både sjukgymnast och övrig personal på ASIH. 

Sen ringde de vid 11 på förmidddagen och undrade var jag var någonstans?!?! Va?? Jag är hemma, jag ringde ju igår och berätta att jag inte kunde komma.... eller?

Jodå, det samtalet hade de fått, men de trodde också att de fått ett samtal från mig igen samma dag då jag sa att jag kunde komma i alla fall... Hmm.. vet inte hur, när och varför.. men något missförstånd blev det för jag hade inte ringt. Men men, sånt händer ju ibland. Men de skulle komma till mig imorgon istället.. Idag alltså.

 

Så idag kom dom... De gick faktiskt nyss....

De hade tänkt dra picclinen först och sen ta bort stygn och ta prover i venporten. Men jag frågade då om det inte va smartare att testa porten först innan de drog picclinen. Ifall porten inte skulle funka menar jag.

Smart tyckte hon och så blev det... Hon tog bort plåstret, tvättade lite, plockade fram en stor nål (JA DEN VA STOR), och sen stack hon och fyttigrisensallajävlar va det gör ont.... Men det gick fort och när den väl var inne kändes det ingenting.

 

Hon sprutar in koksaltlösning och det går hur bra som helst... Men hon får ingen retur... Ungefär här började jag känna tårarna komma... ska inte denna heller funka?  Hon sitter där och vet inte vad hon ska göra, kollegan har ingenting att komma med och ungarna ska spela infinity och jag ska hålla masken... Va fan!!!

De ringer till sist till någon som berättar att ibland kan det hjälpa om patienten sträcker på sig och håller upp armen ovanför huvudet. Vi provade detta och se på fan... DET FUNKAR!!! Jag blev så glad så då kom det nästan tårar för det istället. Hon tog proverna och sen tvättade hon igen och tog bort alla stygn. Detta gjorde också jävligt ont kan jag meddela.. Men det gick fort och när det väl va över så såg det jätte fint ut.

Sen drog hon bort picclinen, kändes skitläskigt att hon skulle dra ut en kateter ur armen på mig som sitter i ett kärl nere vid hjärtat. Trodde jag skulle känna när den gled ut, men jag kände ingenting. Plötsligt sa hon bara Fääärdig... Jahopp, det var det det! Skönt.

 

Så nu har jag  bara en port och nu ska jag om några dagar kunna bada och basta utan problem.. Så jäääävla skönt..

Snart ska jag in till KS, till tandläkaren där. Är så rädd för tandläkaren alltså... Men det ska väl gå bra det med... Wish me luck... =)