marialindholm

Hej Hej...

 

Igår skulle jag åka till ASIH i Nacka och få sjukgymnastik, ta bort stygnen från porten, ta bort picclinen och bli stucken i venporten för första gången. Men Felix fick feber så jag fick ringa och avboka alla möten. Kim måste ju köra mig överallt på grund av mina starka morfin tabletter. 

Jag ringde redan i söndags och tala om detta för både sjukgymnast och övrig personal på ASIH. 

Sen ringde de vid 11 på förmidddagen och undrade var jag var någonstans?!?! Va?? Jag är hemma, jag ringde ju igår och berätta att jag inte kunde komma.... eller?

Jodå, det samtalet hade de fått, men de trodde också att de fått ett samtal från mig igen samma dag då jag sa att jag kunde komma i alla fall... Hmm.. vet inte hur, när och varför.. men något missförstånd blev det för jag hade inte ringt. Men men, sånt händer ju ibland. Men de skulle komma till mig imorgon istället.. Idag alltså.

 

Så idag kom dom... De gick faktiskt nyss....

De hade tänkt dra picclinen först och sen ta bort stygn och ta prover i venporten. Men jag frågade då om det inte va smartare att testa porten först innan de drog picclinen. Ifall porten inte skulle funka menar jag.

Smart tyckte hon och så blev det... Hon tog bort plåstret, tvättade lite, plockade fram en stor nål (JA DEN VA STOR), och sen stack hon och fyttigrisensallajävlar va det gör ont.... Men det gick fort och när den väl var inne kändes det ingenting.

 

Hon sprutar in koksaltlösning och det går hur bra som helst... Men hon får ingen retur... Ungefär här började jag känna tårarna komma... ska inte denna heller funka?  Hon sitter där och vet inte vad hon ska göra, kollegan har ingenting att komma med och ungarna ska spela infinity och jag ska hålla masken... Va fan!!!

De ringer till sist till någon som berättar att ibland kan det hjälpa om patienten sträcker på sig och håller upp armen ovanför huvudet. Vi provade detta och se på fan... DET FUNKAR!!! Jag blev så glad så då kom det nästan tårar för det istället. Hon tog proverna och sen tvättade hon igen och tog bort alla stygn. Detta gjorde också jävligt ont kan jag meddela.. Men det gick fort och när det väl va över så såg det jätte fint ut.

Sen drog hon bort picclinen, kändes skitläskigt att hon skulle dra ut en kateter ur armen på mig som sitter i ett kärl nere vid hjärtat. Trodde jag skulle känna när den gled ut, men jag kände ingenting. Plötsligt sa hon bara Fääärdig... Jahopp, det var det det! Skönt.

 

Så nu har jag  bara en port och nu ska jag om några dagar kunna bada och basta utan problem.. Så jäääävla skönt..

Snart ska jag in till KS, till tandläkaren där. Är så rädd för tandläkaren alltså... Men det ska väl gå bra det med... Wish me luck... =)