marialindholm

Idag halv tio var jag i Nacka på ASIH för att få blod. De gav mig blod och jag och Kim löste korsord och kolla mobilerna... Drygt att bara sitta.

Vid halv 12 åkte Kim till Patrik för att äta lunch. Halv ett kördes jag bort till operation.

Jag fick byta om till sjukhusrock, strumpor och hårnät. 

Sen fick jag lägga alla mina saker i ett skåp och lägga mig i en säng.

Där låg jag i 45minuter och vänta på min tur. Sjuksystrarna kom och tog bort påsen med blod som jag fortfarande hade. Sen kom doktorn och fråga lite saker, te.x. om jag var allergisk eller om jag åt blodförtunnande mediciner. Sen var det äntligen min tur. 

In på rummet, morfin och sen sömnmedel... Zzzzz...

Vaknar av att en sköterska frågar hur jag mår...

Hmm....Jodå...Bra tror jag... Somnar om...

Vaknar en stund senare och mår faktiskt bra. Exakt hur länge jag sov eller hur lång tid det tog med porten vet jag inte eftersom jag inte fick ha varken klocka eller mobil med mig.

 

Men allt gick bra och jag är nu hemma.... Trött som fan och har ont... Men han sa att man kunde ha ont för att när bedövningen släpper kan det spänna och svida lite... Antagligen för att jag har ett föremål i kroppen som inte ska vara där. Man kunde ta alvedon eller ipren om man ville med tyvärr trodde de inte att det hjälper. Får se hur det blir inatt... I värsta fall har jag ju morfin ;)

 

Tydligen var porten som jag hade innan helt okej. Den satt bra och skulle funka. MEN de hade lagt den med bara mjukdelar bakom, så när någon försökte sticka i den så "stack" den iväg. Den trycktes liksom ner i mjukdelarna och därför fick de aldrig till det.

Han tog bort den gamla och satte en ny, längre in, mot halsen, så nu sitter den med revben bakom. Så när de sticker så har porten något att ligga emot. Så nu hoppas jag innerligt att den ska funka ordentligt...

 

Nä, nu ska jag lägga mig i soffan och vänta på ASIH. De ska komma och lägga om såret vid venporten. Det har blött igenom... Ha en bra kväll... Pusshej! 

Har inte hänt så mycket sen sist jag skrev... 

Dagarna rullar på och jag orkar mer och mer, har dock dåligt blodvärde så tröttheten är jobbig. Känner mig liksom utmattad och har riktigt svårt att hålla ögonen öppna ibland. Satt en dag på strålningen, la huvudet i handen och plötsligt "ramla" armbågen ner från armstödet. Jag hade somnat till. PINSAMT!!!!!! Gubben mitt emot log lite medlidsamt. Haha. 

Barnen har varit med farfar på landet i helgen, skönt med en barnfri helg. Sov länge, fikade länge, åt middag länge och gick och la oss tidigt. Göttigt! 

 

Har haft ont i mina ben och rygg så läkaren fixade röntgen på mina ben idag. Hon höjde min medicinering så jag ska slippa ha ont. mer morfin... Hur ska detta sluta, hehe ;)

De ringde också från Nacka sjukhus och frågade om jag kunde komma in den 22/1 och fixa venporten, under sövning såklart. Så ja, imorgon halv ett lägger jag mig under kniven ;)

Ska bli så skönt att fixa det. Så jag kan bada och slippa ha en slang utanför kroppen. 

 

Nä, nu ska jag ta min trötta, bleka kropp och slänga mig i sängen. Är super nervös inför imorgon.... Wish me luck... 

Igår vaknade jag av att asih kom och plinga på dörren. Liiiite pinsamt. Men jag har så ont på nätterna i mina ben och ryggen att jag tar extra morfin på nätterna och det gör att jag blir extra trött och sover hårdare.

Men de kom och tog blodprover. Kim och jag åkte till Karolinska för strålning. Var fem stycken före mig så det tog en stund.. Drygt. När vi va klara där hämtade vi barnen och åkte till centrum och mötte farfar Tobbe. Käka mellis och fika chokladboll. Mumsigt :) 

Köpte nya vinterskor till Vilde och nya vantar till Felix :) Super fina.

 

Sen åkte vi hem... Jag och Kim röjde och städa och plockade i ordning, ungarna lekte fint och sen kom farmor och Patrik förbi och hämtade massa skräp (de skulle ändå till återvinningen). Skönt att bli av med lite skit. 

Sen käkade vi en jätte god kycklinggryta (Tack Maria Granell), den va super mumsig. Ungarna åt som bara den. 

 

Sen mös vi ner oss i soffan och spelade lite Playstation innan det var dags att gå och lägga sig. 

 

Asih ringde och berätta att mitt blodvärde låg på 87. Lågt alltså. Konstigt nog har jag känt mig gladare och piggare de senaste dagarna än jag gjort på riktigt länge. Har städat, plockat i ordning, duschat utan stöd och orkat med att klä på och av barnen. Saker jag drömde om för bara några veckor sen. 

 

Idag är dom här och fyller på blod. Så jag hoppas jag kan fortsätta vara så här pigg och gladare och kanske till och med piggare med detta nya fräscha blodet i mig. 

 

Ska snart in till strålningen igen, såå drygt det är att behöva åka fram och tillbaka varje dag. Men nu är det bara till på torsdag kvar sen ska knölen på halsen vara borta. 

Strålningen jag fått hittills har jag knappt känt av. Men igår och idag märkte jag en stor storleks skillnad och att den blivit rejält öm. Stor och öm.... Inte kul alls. Men det ska bli bättre nu hoppas jag. Förhoppningsvis minskar den och försvinner.

 

Sen får vi se när jag ska börja med cellgifterna... 

 

Hoppas ni alla där ute som läser mår som jag eller bättre... För just nu mår jag faktiskt riktigt bra :)

Pusshej <3

Hej Hej.

Har varit borta länge nu.

Åkte ner till familjen i Halland och släppte allt med bloggen, cancern och sjuklivet.

Njöt av varenda stund, tankade massa energi och käka julmat så jag höll på att kräkas.... Göttigt.

 

Julafton var lugn hemma hos mamma på dagen, med tomte och massa fina julklappar. 

Senare åt vi god mat och mös hos pappa tillsammans med faster vivi, hennes man Bengan och sonen Daniel. 

Tomten kom och Felix älskade det. Vilde höll på att svimma och skrek som en gris, haha. Men när tomten sjöng och dansa lite så mjuknade Vilde en aning och ett litet leende dök fram.

 

Nyårsafton firade vi hos pappa. Vi åt trerätters middag och jag tror minsann Vilde åt från det att ostbrickan kom fram till det att han gick och la sig. Han hade något i munnen konstant. Gullungen.

Vi spelade Felix nya playstation spel Disney inifinity och umgicks. Hur mysigt som helst.

 

Den 2 januari ringde min läkare mig på morgonen. Innan jul pratade hon och jag om mina alternativ om behandling. De två alternativen jag hade va cellgifter i tablettform eller cellgifter i armen som innan.

Cellgifterna i tablettform tar inte bort cancern utan funkar mer som en bromsmedicin. Anledningen till att man vill sätta det på mig är för att min kropp ska få vila och återhämta sig efter ett år av tuffa cellgifter och strålning. 

Det andra alternativet var cellgifter i armen, en annan sort än den jag fått nu. Jag fick jul och nyår att tänka på saken och fundera på hur jag ville göra.

När doktorn sen ringde frågade jag henne rakt ut vad hon trodde. Skulle min kropp orka med starka cellgifter på en gång eller var det kanske bättre att låta kroppen vila? 

Hon sa ärligt rakt ut att hon trodde det var bäst för mig att ta tabletterna och hon rekommenderade det just nu. Hon var annars rädd att min benmärg skulle ta slut. Att jag skulle lida av blodbrist och att det till sist skulle gå så långt att jag skulle behöva transplantera benmärg.

Jag bestämde då tillsammans med doktorn att jag skulle börja med tabletterna och låta kroppen vila ett tag.

 

Beslutet känns helt rätt och jag känner mig helt tillfreds med valet jag gjort.

Läkaren sa att biverkningarna är mindre när man tar tabletter också, kan ju vara rätt skönt att slippa alla dessa skit biverkningar. 

 

Strålningen på knölen på halsen började i onsdags, 8/1. Alltid lite läskigt att bli fastspänd med ansiktet sådär. De sätter alltså fast mig med en mask över ansiktet, jag ser ingenting och kan inte öppna munnen alls. Det finns en öppning för näsan så jag kan andas. Men att inte se och inte kunna prata är lite jobbigt. Men det går relativt fort, strålningen alltså. 10 minuter ligger jag fastspänd ungefär. Nu är det bara måndag-torsdag kvar sen ska den på halsen vara borta. Hoppas hoppas.

Efter dessa dagar med strålning har knölen blivit lite irriterad och svullnat lite. Den ömmar och känns. Gör lite ont. Jobbigt!

 

Annars dessa dagar mår jag bra. Mitt blodvärde ligger lite lågt, men asih valde att vänta med att fylla på blod till i nästa vecka. Så jag är trött som ett helt ålderdomshem och sover middag varje dag i nån timme eller två. Lite tråkigt kanske men samtidigt väldigt skönt. 

 

Igår firade jag och Kim 5 år tillsammans. Tänk att denna vackra, underbara människa orkat med mig i fem år. Tänk att jag klarat av att hålla fast honom i fem år. Det som känns allra bäst är att jag fortfarande är kär och fortfarande vill vara med honom, för alltid.

Visst har vi våra stunder då vi vill ha ihjäl varann men vi har hitills alltid lyckats hitta tillbaka till kärleken.

Jag är fortfarande kär och den känslan är underbar.

Vi var ute och käka tillsammans och sen gick vi på bio. Kollade på hundraåringen. Underbar film. Både skratt och sorg och snacka om att leva i nuet. 

Älskar leva i nuet inspo... Mer sånt åt folket!!! Haha...

Idag har vi hjälpt svärmor att flytta. Jag tar hand om ungarna från farmors soffa och Kim kör bil med släp fram och tillbaka mellan husen. 

 

Nu ska jag bädda ner mig med Felix under filten och kolla pingu... love it.

Ha en bra fortsatt söndag mina vänner, så hörs vi...