marialindholm -

Trött och orkeslös.

Det har hänt massor sen jag skrev sist men jag orkar inte ta upp det här och nu.

Är jätte trött, orkeslös och sliten både kropsligt och mentalt.

Har varit på röntgen, 26/9, och väntar nu på svar. De svaren kommer jag förhoppningsvis få den 10 Oktober då jag ska på återbesök till min läkare.

Har under en tid haft ont i armen. Det började med att det kändes som att jag fått ett blåmärke, men det syntes inget. Men sen blev det värre och värre och jag har svårt att sträcka ut armen. Känns som att inte senorna räcker till. Det ömmar som sagt som när man har ett blåmärke men jag är inte svullen och det syns ingenting utanpå. Har också haft problem med att jag får hjärtklappning och blir väldigt yr. Jag kan gå från sängen in på toaletten och då rusar hjärtat jätte mycket och jag blir jätte jätte yr. Dessutom är jag så trött hela tiden. Kan sova hur mycket som helst känns det som.

Ringde min kontatsjuksköterska Eva i måndags och berätta om armen och hjärtklappningen. Hon ville då att jag skulle komma in så att en doktor fick titta på min arm och att jag skulle ta blodprover och se hur mitt blodvärde låg till.

På tisdagen åkte vi in. Fick ultraljud på armen och de hittade en blodpropp. Så nu måste jag ta sprutor, hemma, med blodförtunnande. Jag är nålrädd..... Idag är första kvällen jag ska göra detta och jag är livrädd.... Men ska jag ta dessa sprutor i sex månader måste jag lära mig att sticka mig själv. Men fy fan va läskigt det är....

Mitt blodvärde va lågt. Det är därför jag har hjärtklappning, blir yr och är så trött. Så imorgon ska jag in och få blod. Hoppas det gör att jag piggnar till lite i alla fall.

I måndags kväll hittade jag också en knuta på halsen. Precis vid nyckelbenet, mot strupen liksom. Tårarna rann och jag känner paniken komma smygande. Hur fan ska jag klara ett dåligt besked till???? Hur ska jag orka?? Jag känner mig så långt ner jag kan komma nu. Jag har ont varje dag, jag är alltid trött, jag vill aldrig hitta på något. Visst vill jag leva, men inte detta livet... Jag har varit så rädd och gråtit så många gånger över tanken på att kanske få ett dåligt besked igen. Nu är jag ännu mer rädd.... Jag känner ju att där är något.

Eva, min kontaktsjuksköterska, sa dessutom, igår, att det var en väldigt aggresiv cancer de hittat i mig och att det kunde mycket väl vara en tumör till och att det då mest troligt blir strålning igen..... Men jag orkar inte.... Jag vill inte.... Jag vill ge upp nu..... Varken kropp eller knopp orkar mer.... Tur jag har min Kim och mina underbara barn <3 <3 <3

2013-10-02 @ 19:17:10 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Tess

Alla kramar till dig! <3

2013-10-02 @ 20:23:58

Postat av: Annette

Men åhhh Mojja:-( Hur mkt jag än vill så kommer jag inte förstå vad du går igenom, inte kan jag sätta mig in i det, hur mycket jag än försöker. Det känns som ngt sliter tag i mitt inre och vrider runt mina organ, jag blir förtvivlad och mår illa. Bättre kan jag inte beskriva hur jag känner det när jag läser om hur du mår, vad du tänker och upplever detta som just nu verkar vara ditt helvet på jorden, denna förbannade cancer som tar bort glädjen i vardagen med ovisshet. Trots människors välvilja, tröstande ord och tankar så lever DU i detta varje sekund utan att få ngn ro. Denna väntan på svar som man egentligen inte vet om man vill ha för rädslan över att höra det man inte vill höra. Mina dagar flyter på men flera ggr om dagen/ kvällen kommer tankarna om dig & din familj och hur ni kämpar för att bara ta er igenom dagen.
"Soldaterna" i din kropp kämpar och att du ska få blod är en liten "tankning" som gör att du kommer känna dig lite piggare.
Många många kramar till er och de små❤️❤️❤️

2013-10-02 @ 21:57:03

Postat av: Anonym

Jag önskar av hela mitt hjärta att Du orkar kämpa på. Jag har haft livmoderhalscancer, för stor att kunna operera bort. Fick cellgifter 6gg (var nära att avsluta efter 5gg) strålningen och braccybehandling 6gg. Allt avklarat på 7 veckor, då var jag helt slut. Idag är det 5 år sedan jag fick cancerbeskedet, fick av en händelse ett behov av att läsa om din jobbiga cancerbehandling. Nu önskar jag än en gång att Du får lite kämparglöd av mig, du ska veta att jag håller alla fingrar o tår för dig! Kram från 55 årige Lillan från Västerås

Svar: Åh, Tack fina du <3

Maria

2013-10-09 @ 19:43:47

Postat av: Mammakarin

Jävlar dig om du gerupp vi älskar dig vi behöevr dig just DIG ..

2013-10-10 @ 00:53:45

Trackback

marialindholm

Livet med livmoderhalscancer och två små barn...

Trött och orkeslös.