marialindholm

Vet inte var jag ska börja.... Livet går vidare... När jag fick besked om att cancern var kronisk kändes de lite som att mitt liv stannade av.... Jag åt mindre och mindre, hade ingen aptit. Jag funderade mycket, på allt. 

Men nu har tankarna snurrat färdigt och jag har sakta men säkert kunnat återgå till livet igen. 

 

Jag försöker komma ut eller upp och gå lite varje dag. Med dåligt blodvärde (som gör dig trött) och cellgifter i kroppen som gör dig trött är det svårt. Vissa dagar bara ligger jag, orkar knappt ta mig till toaletten.

 

Den 16/10 fick jag första kuren med cellgifter. Mådde bra. Fick så stor mängd kortison att jag var pigg och vaken hela natten. Jag har inte mått illa (inte mer än vanligt iaf). 

Helgen efter kom pappa och Ingamaj upp. Så skönt att ses, kramas och bara vara. Blev en mysig helg med något uppstissade ungar <3

 

Jag har fått hjälp av hemsjukvård också. Det kommer hit en sjuksköterska, undersköterska eller läkare två gånger i veckan. De tar blodprover och kan ge mig blod i hemmet. Jätte skönt att veta att de håller koll på mitt värde och att slippa åka till sjukhuset så fort man ska ta blodprov. Så de underlättar mycket. 

Har också fått en rullstol av dom så även om värdena är låga och jag känner mig sliten och svag så kan jag ta mig ut och vara ute en stund. Jätte skönt faktiskt. Då kan jag gå så långt jag orkar och sen sätta mig när jag känner att det inte går mer. 

 

Nästa vecka är fullspäckad. På måndag är det läkarbesök. På tisdag ska jag in och få en venport, en liten dosa de stoppa in innanför huden. från dosan går en slang ner i en ven. De kan därför sticka i den där dosan istället för i armen när de tar blod, ger blod eller ger cellgifterna. Så blir inte mina kärl sönderstuckna. På onsdag är det dags för kur två i cellgifts behandlingen. Torsdag är vilodag och på fredagen ska jag till perukmakaren och på sminkkurs för cancerpatienter. 

Just nu känns veckan smått jobbig... Som om det är miljoner saker som ska göras. Men om man tittar ordentligt så är det små saker varje dag och efteråt kan jag åka hem och vila. 

 

Annars rullar livet på... Lite upp, lite ner. Ena stunden gråter man andra stunden skrattar man. That's life.