Min resa so far!
Den 18/12-2012 åkte jag tillsammans med Kim och Vilde in till gynakuten på södersjukhuset i Stckholm. Jag har under hösten haft sega blodblandade flytningar och senaste tiden började jag känna mig febrig och fruktansvärt trött. Jag vaken orkade eller ville göra någonting och med två vilda barn hemma är det inte läge att ligga på soffan. Så jag sökte hjälp.
Väl där inne kommer jag in i ett litet rum, själv eftersom Kim försökte natta Vilde. Jag pratade med en kvinnlig läkare som sedan skulle undersöka mig. Undersökningen gick inte alls eftersom jag blödde jätte mycket. Jag ligger där exponerad och hon säger bara "jag måste gå och hämta en kollega" sen smiter hon ut och där sitter jag och stirrar på allt blod som tydligen kommit från mig. På hela golvet. Jag blev skit rädd, skräckslagen. Efter en stund kommer läkaren tillbaka med en manlig kollega. Mannen undersöker han också men samma sak, jag blöder så sjukt mycket att han ser ingenting. Han kollar med ultraljud och känner och säger sen att "du har en knuta på livmodertappen".
CANCER!!!!! tänkte jag.... rädd, tårarna bränner, vill att Kim kommer. Men de hämta inte Kim fast jag ber dom. HJÄLP!!
Till sist får jag klä på mig och sätta mig ner på en stol och då förklarar denne man att jag ska bli inlagd, jag ska få en infart i armen, jag ska opereras.... Allt detta skrämmer mig. Jag har aldrig varit inlagd förut, aldrig haft en nål i armen, aldrig blivit sövd...
Till sist fick jag komma ut till Kim i väntrummet och då brast allt.... jag grät och grät. Stackars Kim fattade ingenting.
Sen blev jag inlagd och fick komma in på rummet. Kim var tvungen att åka och hämta Felix och jag började ringa runt till familjen. Läskigt. Egentligen vet man juh ingenting.
Denna dagen gick sen väldigt fort... i en bubbla... grät och var ganska borta. Somna ganska tidigt...
Denna dagen gick sen väldigt fort... i en bubbla... grät och var ganska borta. Somna ganska tidigt...
Dagen efter kommer dom in och ger mig kläder som jag ska ha under operationen. Jag e skit nervös.
Jag pratar med Kim och sen är det dags. De kommer in och kör in mig på operation. Jag var så sjukt rädd för att bli sövd. Grät som ett litet barn. Men narkosläkaren lugnade mig. Hon var helt underbar. Nu blir du snurrig säger hon sen är jag borta =)
Vaknar sen upp och efter en stund får jag komma tillbaka till rummet där Kim väntar <3
Allting hade gått bra, jag levde och mådde bra =)
Läkaren kommer efter några timmar och ber oss följa med till ett rum, där berättar hon för oss att det mest troligt är en tumör. Tidigare hade de sagt att det mest troligt var en muskelknuta eller en allvarlig infektion.
Men hon berätta nu att hon trodde det var en tumör, men inget var säkert förrän provsvaren kom.
Jahapp... bara vänta på svar dårå!
Åkte ner till Halland... firade Jul och försökte tänka på annat ett tag! Skönt att komma bort.
Den 28/12-2012 fick jag beskedet livmoderhalscancer.
Detta är början på berättelsen. Efter allt detta kommer sen 3 olika röntgen undersökningar för att utesluta spridning. Massa informations möten både på strålningsavdelningen och på cellgiftsavdelningen och avdelning P14 där jag ska få en annan sorts strålning. Alla dessa möten och all denna information får vem som helst att bli hur snurrig som helst.
Den 21/1-2013 började min sex veckor långa strålningsbehandling. Varje dag ska jag in till KS och strålas. Detta i sig är väl inte så jobbigt, men att behöva sitta och åka så långt varje dag fram och tillbaka är så tråkigt och när jag väl kommer hem igen är jag så trött och sliten att jag bara vill sova. Vilken mamma man är va!?
Varje onsdag ska jag också in och få cellgifter, vilket tar sex timmar. Först dropp i 2 timmar, sen cellgifter i två timmar och sen dropp igen i två timmar. Sen ner på strålning och sen hem. Lååååång dag.
Varje onsdag ska jag också in och få cellgifter, vilket tar sex timmar. Först dropp i 2 timmar, sen cellgifter i två timmar och sen dropp igen i två timmar. Sen ner på strålning och sen hem. Lååååång dag.
Så här har det sett ut nu i 3 veckors tid.
Framöver kommer jag få någonting som kallas brachybehandling. Då blir jag inlagd på tisdagen, de sätter in en ring mot tumören och strålar invändigt. Jag ligger inne hela den dagen och får sen stanna över natten för att få cellgifter dagen efter.
Fram till nu har jag mått relativt bra. medicinerna mot illamåendet har funkat bra och tröttheten går att leva med. Det som gör mig så sjukt ledsen är att jag inte är någon bra mamma eller sambo.
Kim får ta allt vad det gäller barnen och Felix får dagligen höra "mamma orkar inte".
Jag mår skit dåligt över att inte kunna ta hand om dom så som jag vill. Jag vill vara en bra mamma som är glad och pigg och orkar.... Jag kommer bli den mamma... snart.... men jag vill va det nu!
Illamåendet och tröttheten är en sak, sen har vi magen och urinröret. Magen är en ända stor ballong. uppblåst som få blir jag eftersom strålningen stör tarmarna. Dessutom var jag övertygad om urinsvägsinfektion men tydligen är det strålningen som gör att det svider så in i helvetes alla jävlar!
Men men... lifes goes on.
Igår bröt jag ihop och betdde mig som Felix. Tårarna rann och jag gnäller "jag vill inte, jag orkar inte" Kim kramar om mig och sen börjar vi skratta.... Han, den mannen, är helt jävla underbar! Hade jag inte haft honom hade jag gått under. Han är så sjukt stark. Han får stå ut med hur mycket skit som helst. Både från mig och trotsiga Felix och sjukgnälliga Vilde. Men han står ut och han gör det bra.
Jag älskar honom så mycket att det värker i hjärtat och tårar rinner ner för mina kinder.
Han är mitt allt och lite till <3
Nu ska jag glo på tv en stund innan det är dags att gå och läga sig... Ha det gott!
Kommentarer
Postat av: Danielle Toshie
Oj, inte alls vad jag förväntade mig när jag började läsa. Verkligen hemskt. vet hur mycket skada cancer orsakar då jag höll på att mista min bror i leukemi (blodcancer) när han var 5.
Du är en sån fin människa och framförallt en "kickass" morsa, din tid är inte slut, därmed basta!!
Jag ska tänka på dig, det kommer gå bra.
Stor kram //danni och familj
Postat av: emma vångendal
maria!
jag blev tårögd.
det finns ingenting som är så fruktansvärt som cancer är.
jag tänker på dig
kram emma
Postat av: Pia
Maria vännen, du är ingen dålig mamma, du är en SJUK mamma!Ha inte så stora krav på dej själv. Du har en tuff period framför dej och du kommer säkert att vara trött långt efter att behandlingarna är slut men,du kommer så småningom att bli en frisk och pigg mamma igen!Kram
Postat av: Tess
Fina lilla du! Man får må dåligt och det är bra att du får utlopp för det! Men som föregående talare, va inte för hård mot dig själv! Du är en sjuk mamma! Din tid att vara pigg och glad kommer!
Hälsa Kim i massor från mig! Ni är både starka och jag ser upp till er!
Stor kram
Postat av: Cissi
Tänker en massa på dig Maria! <3
Postat av: Nina
Bra val Maria att börja blogga, det är ett bra sätt att ventilera sig o få uttrycka känslor utan att såra någon. Vi finns här runtomkring o stöttar o hejar på dig på vårat sätt! Banka skiten ur helvettet o visa cancern va skåpet ska stå! Kramar
Postat av: Josefin
Maria! Allt kommer bli bra. Tänker på dig och önskar dig all lycka. Kram
Trackback
