marialindholm

Igår var en jobbig dag.

Jag vaknade och var redan då på dåligt humör. Trött och orkeslös.

Det var super fint väder ute och jag kände mig tvingad att gå ut. Fast jag inte orka.

Lät barnen gå ut på balkongen och leka, de älskar det.

Vi åt en smörgås till lunch efter det somna Vilde.

Kim kommer med nyheterna att det blivit nåt fel på jobbet så han kommer nog inte hem förrän på fredag. FREDAG!?!?!?

Jag trodde han skulle kommit hem i fredags, sen ändrades det till kanske lördag, söndag eller måndag. Men senast måndag. Sen ändrades alltså det igår till FREDAG!

Detta innebär att jag kommer ha varit själv med barnen i 3 veckor. Älskar mina barn men fyyy faaan va krävande de kan vara!

Felix är trotsig och tjurar och tjatar om allt. Vilde är faktiskt ganska nöjd men han äter med hela kroppen, skriker hysteriskt när man ska byta blöja och drar gärna runt på skor eller annat så man inte hitta det sen.

Dessutom bajsar han löst så hela röven är skinnflådd... Ont... Stackars barn!

Vilde vakna, Felix somna.... Jag va bara nere. Ville ingenting.

Blir så besviken varje gång Kim meddelar att han inte kommer hem som planerat. Nu var jag så inställd på senast måndag och hade verkligen väntat mig hjälp denna veckan. Men nej, då ska jag ställa om på att vara själv igen. Svårare än man tror. Dessutom orkar jag inte riktigt. Kroppen säger ifrån.

 

Men nu är det en ny dag!

Jag ska bara ta det lugnt idag. Måste köpa mjölk. Men jag antar att jag måste ta med ungarna på nåt kul sen så jag får väl passa på att handla då.

Hoppas ni får en underbar dag...

Kan börja med att förklara att Felix är inne i en hemsk trotsperiod just nu.

Han gnäller och tjurar så fort han inte får som han vill.

Sen Kim åkte och jobba har jag försökt göra allt för att han ska vara glad. Vi har åkt och tittat på kossor och hästar och lekt på lekplatser. Ändå är det tjurigt. För han vill inte eller så vill han eller så vill han inte eller vill han.... Ja, ni kan kanske själva förstå att hela dagar med detta, från morgon till kväll, äter upp en inifrån. 

 

Vilde har haft det tufft på dagis. Eller med dagis kanske man ska säga. Han blir super ledsen så fort han ser dagis. Han skriker jätte mycket när jag lämnar honom. Han klamrar sig fast i mina kläder. Men som mamma ska jag bara vända och gå. Det gör så ont. Hela kroppen kämpar för att man inte ska vända och ta med honom hem. Försöker trösta mig själv med att det nog går över när jag gått. Men de berättar att han sitter bara i vagnen hela tiden. Vill inte leka. Är ledsen mycket. Känns verkligen inte bra alls :( 

Igår när jag hämtade honom sa de dock att han varit gladare och lekt mer, så jag hoppas det vänder nu och blir bra.

 

Men med trotsig treåring och oron för ettåringen har sista tiden varit jobbig.

Hemmet ser ut som fan... Två små barn med alldeles för mycket leksaker kan få det att se ut som ett bombnedslag på nolltid. Plus att jag lägger saker lite överallt. 

 

Sen måste jag göra något åt mig själv. Trivs inte riktigt med mig själv just nu. Känner mig onyttig på alla plan.

Att vara sjukskriven är tråkigt. Ett måste men tråkigt. 

Jag har energi nu. Jag vill göra nåt. Plugga eller jobba eller nåt. Men jag får snällt vänta ett litet tag till. 

Jag har all tid i världen till att träna, men har ingen motivation. 

Behöver och vill gå ner vikt men ork och motivation finns inte.

Hjärnan vill mer än vad kroppen orkar. Frustrerande.

 

Nu ska jag sluta gnälla och vara positiv. 

Vilde börjar förhoppningsvis trivas på dagis. Kim kommer snart hem. Jag ska försöka hitta ett bra sätt att träna som funkar för mig och hoppas att jag hittar motivation på vägen...

 

Ha det bra...