marialindholm

När jag strålats nästan halvtid var jag på ett läkarbesök. Jag berättade då att jag var väldigt svag i benen och att jag hade kramp i vaden hela tiden. Min läkare tyckte då att vi skulle ta lite blodprover och ses igen veckan därpå.

Krampen i vaden gav med sig så när vi kom till läkaren igen kände jag mig lugn. Kommer in och sätter oss och då säger hon: jag vill berätta en sak........... NEEEEJ! 

Hon berättar då att strålningen inte kommer räcka. Där och då rasade min värld... igen......

Hon berättade vidare att de vill göra en behandling med boost... De ger då strålning från alla håll och kanter på tumören. Väldigt intensiv strålning alltså. Hon trodde då att det skulle röra sig om 5-6 ggr till. Men detta kan bara göras om tumören ligger fritt. Inga tarmar får vara för nära. 5-6 ggr är ju inte så lång tid men om man från början kännt sig motvillig så är 5-6 ggr mycket!

Hon berättar vidare att om inte detta går, alltså att tarmarna ligger för nära, så blir det cellgifter.... Och då tappar jag håret..... Jag vet att det bara är hår... Men det är mitt och jag vill ha mitt hår kvar! 

 

Jag vill inte mer nu.... Jag har svårt att se någon ljusning.... Har varit så mycket negativa besked... Orkar inte och vill inte!!!

Men va fan ska jag göra? Lägga mig ner och dö? 

Jag är inte stark..... Jag har inget jävla val. 

 

Jag har ont, är trött och vill bara gråta hela tiden....Detta är inget liv.

Att inte orka leka med barnen eller ens läsa en bok är orättvist. 

Jag vill också vara med och bada och busa.... Men jag orkar inte. Det är så jävla orättvist!

Stackars Kim får ta allt... Hem, barn, mig m,m. 

Han ska vara stark för oss alla, men hur länge orkar han?

Kan meddela att jag lever och mår okej. 

Behandlingen går bra. Mår illa och är trött hela tiden. Har också fått ondare sista tiden. Värk i ryggen konstant :(

 

Sover mycket, därför jag inte uppdaterar. 

Vaknar och går upp, åker till strålningen, åker hem, somnar, vaknar och äter och sen är det natten. Så rolig är jag. Dåligt samvete mot barn och sambo har jag hela tiden <3 Tack Kim för att du finns vid min sida och står ut med mig <3 

 

over and out... Zzzzz

Förra söndagen kom min mamma hit. Jag hämtade henne på Bromma. Vi har haft en super mysig vecka. I fredags kom Kim hem och min moster Lotta, hennes kille Hasse, min kusin Sara, hennes kille Crille och deras dotter Nova hit. Vi har druckit vin, skrattat och firat Kim som fyllde år i lördags. Vi har också varit på ABBA museet. Mysig rolig helg. 

Idag åkte de hem och det blev himla tomt här hemma... 

 

Vid 2 skulle jag vara inne på sjukhuset för möte inför strålningen som sattes igång idag.

De informerade om strålningen och sen fick jag gå in och lägga mig på britsen med pattarna i vädret och bli strålad. 

Strålningen kallas ARK. vet ej varför. Men detta innebär att maskinen rör sig hela tiden. Förra gången punkt strålades jag. då flyttade maskinen sig till den punkt den skulle stråla, strålade och sen fortsatte den till nästa punkområde. Denna behandlingen innebär att maskinen rör sig runt mig hela tiden. Den stannar inte på några punkter utan den börjar ovanifrån och går sen 360 grader runt mig. 2 varv går den. Sen är jag klar.

 

Själva behandlingen är en piss i nissan. Det gör inte ont, jag ligger bara där och maskinen gör sitt.

Jag är mest irriterad och arg över att denna förbannade jävla skit sjukdom ska förstöra hela min sommar...

 

Jag vet att jag kommer bli frisk, jag vet att det kommer fler somrar, jag vet att vi kan åka iväg över helgen, jag vet att vi kan åka efter att jag blivit frisk... bla bla bla..... Det hjälper väl för faaaan inte nu.... Jag vill kunna åka nu... Jag vill kunna åka till spanien som vi tänkt och till vimmerby med barnen... Jag vill inte ha cancer och behöva åka fram och tillbaka till sjukhuset varje dag...

 

JAG VILL INTE!!!!